Dans på tværs af Østersøen

Bedre undervisningsmiljø, metoder og læreplaner, det var nogle af gevinsterne for deltagerne i det nordisk-baltiske projekt ”Shared Visions” for skoler, der har dans og foto som specialer.

Af Larry Kärkkäinen

En danseforestilling i Karleby i forbindelse med Shared Visions projektet

Shared Visions begyndte på grundlag af dyb interesse og personlige kontakter, og lidt efter lidt blev der skabt et fire-årigt projekt med foto og dans. Undervisngsplanlægger Minna Poutanen ved Keski-Pohjanmaan Opisto (Mellemste Österbottens Folkehøjskole i Finland) fortæller i dette interview om  om Nordplus Voksen-projektet.

Hur startade projektet? Berätta lite om bakgrunden.
Ett intresse och en vilja att utveckla våra folkhögskollinjer med att tillföra en internationell synvinkel väcktes på skolan. Jag hade fått ansvar för organisering av internationella ärenden och det gav resurser att få med mitt intresse också i det egna eget arbete. Vi hade också lärare på foto- och danslinjen som var intresserade av att vara med i utvecklingsarbetet. Rektorn och chefen för vuxenutbildningsärenden har från början gett stöd till detta utvecklingsarbete. Färdiga internationella kontakter hade vi inte i början, vi startade från ett tomt bord.

Fanns det andra folkhögskolor med i projektet än ni?
Bara från Norge (Follo folkhögskola). Vi sökte nog kontakter från övriga Norden, men lyckades inte.

Hur valdes de baltiska länderna med?
Baltikum kom naturligt med eftersom det fanns hade en existerande kontakt till Litauen via handelsinstitutet i Karleby. Handelsinstitutet hade haft projektverksamhet inom lärande i arbetslivet tillsammans med en yrkesskola i Vilnius där det också fanns yrkesinriktad utbildning inom fotografi. Under ett finlandbesök besökte lärare från Vilnius också fotolinjen på vår skola. Shared Visions startade alltså kring denna kontakt. Senare hittade vi också en annan skola i Vilnius via denna kontakt.
Estland kom med under det andra projektåret. Vår vuxenutbildningsteam var i Tallinn på en kombinerad utvecklings- och studieresa och under resan besökte vi ett «polütehnikum» i Tallinn där det likaså fanns yrkesinriktad utbildning inom fotografi. Skolan hittades via en estnisk pianistvän som hade undervisat flera år på ett musikläger i Kälviä. Skolans fotolärare råkade vara mycket intresserad av samarbete och han hade också erfarenhet att projektverksamhet med finska läroanstalter. Estland kom med eftersom en dansk folkhögskola plötsligt hoppade ur projektet och så fick vi Tallinn med istället.

De nordiska länderna anses vara ganska homogena även om skillnader finns. Vad kan du säga om de baltiska länderna?
I Litauen märkte vi kulturskillnader: en del medförde utmaningar till samarbetet, en del gjorde allt väldigt smidigt. Skolvärlden var ganska byråkratisk: rektorn hade en tydlig auktoritet, likaså lärarna i förhållande till de studerande. Vi i Finland har en väldigt smidig umgänge mellan lärare och studerande så det här var en sak vi fäste uppmärksamhet på. En god sida av byråkratin var att litauerna skötte väldigt exemplariskt alla dokument, kvitton och projektets ekonomi. Litauer är också väldigt hövliga, vänliga och punktliga. Och t.o.m. mer blyga än finländare! Vi finländare som man vanligtvis anser vara tystlåtna hyschades i en matrestaurang och då var ändå de mest tystlåtna av våra lärare med.

Hur fungerade samarbetet, språkligt, kulturellt och ur lärare-studerande –synvinkeln?
Samarbetet med den norska folkhögskolan var naturligt. Dock medförde danslärarnas moderskapsledigheter sina överraskningsmoment, men alla besök kunde ändå förverkligas planenligt eller lite flexibelt.
Största utmaningen med litauerna var avsaknaden av ett gemensamt språk. Man har inte lärt engelska i skolan tidigare vilket gjorde att vuxnas kunskaper i engelska är bristfälliga. Därför kunde gästlärare inte hålla gemensamma undervisningstimmar och lärarkollegors jämförande utvärdering blev svagt. Man saknar ännu erfarenhet av internationell verksamhet i Litauen och därför arrangerade vi i praktiken vårt reseprogram i Vilnius.
Med Estland gick allt väl. Fotoläraren var själv mycket aktiv och inga kulturskillnader påverkade samarbetet.

Shared Visions var ett fyraårigt projekt, vilken slags utveckling skedde under åren?
Shared Visions var ett så kallat mobilitetsprojekt som möjliggjordes av en fyra gånger ettårig finansiering med fokus på besök och samarbete mellan dem.
Projektet hämtade mer idéer till undervisningmiljön, -metoder och –planer. Hos oss inkluderade man projektverksamhet som en del av läroplanen för foto- och danslinjen. Lärarna har erfarit att det är verkligen viktigt att byta åsikter och undervisningsmetoder. Speciellt för litauerna var vår folkhögskolas undervisningsmetoder något som vidgade vyerna. En annan läroanstalt i Vilnius har konkret tagit in nya metoder i undervisningen.
Gemensamma resultat för alla har varit ökande motivation bland studerande, bättre samhörighet i gruppen, nya kunskaper och färdigheter under gästlärarnas lektioner och utbyte av synvinklar beträffande konstnärliga och tekniska saker.

Berätta något om besöken i Norden och Baltikum och om evenemangen ni deltog i samt vilka konkreta saker följde av projektet.
Varje besök har varit en studieresa såväl för de studerande som för lärare: på varje resa har man lärt sig nya saker om det egna konstnärliga facket samt om kulturen i det andra landet. I Norge lever den traditionella folkhögskolideologin starkt och det har väckt diskussion bland våra studerande. Också den norska matkulturen har överraskat finländarna – precis som vår matkultur dem. Positivt. J
De synligaste evenemangen har varit gemensamma dansföreställningar med Finland och Norge 2010 och 2012 i Karleby samt på Dansens Dag i Oslo 2013 och gemensam fotoutställning med Finland, Estland och Litauen 2012. Litauerna gjorde också multimediaföreställningar om sina besök i Finland och alla workshops har resulterat i en fotoutställning med olika teman.

Håller ni ännu kontakt med varann?
Tillsammans med Norge fortsätter vi med gemensamma projekt i liten skala mellan danslinjerna. Gällande fotokonst funderar vi ännu... Men vi har varit i kontakt med alla våra samarbetspartners i de olika läroanstalterna och funderar på nya projektidéer.